Ciao!

Två dygn har gått sedan vi kom till Milano. Vi har hunnit börja på en italienskakurs, Sandro är i en grupp för avancerad italienska och Karin i en för nybörjare och det går finfint. Byn Canegrate är mysig och det tar drygt 30 minuter med tåg till centrala Milano. Lägenheten ligger på markplan med fönster mot en innergård där traditionella italienska herrar och damer verkar spendera det mesta av sin tid.

Sist vi skrev satt vi på ett högteknologiskt schweiziskt tåg i alperna, trodde vi, men då tåget hade passerat italienska gränsen upptäckte vi FIAT-skylten i tågets vestibul och i samma stund halkade tåget drygt 20 minuter efter i tidtabellen. Så var också de första fördomarna om landet uppfyllda.

En annan fördom man kan ha om Italien är att det inte är så värst jämställt, ni som har den fördomen kan nu sluta fundera, det är så. På Milanos centralstation, som för övrigt ligger i en mäktigt stor byggnad, fanns dessa gigantiska reklamskyltarna.

Men här finns såklart bra mycket mer än negativa fördomar som besannas. ALLA ska hjälpa oss. Italienarna är ett gästvänligt folk, minst sagt. Första dagen frågade vi Sinan och hans hustru, som äger lägenheten, om det finns någon bra restaurang i närheten. Det resulterar i att de kör oss till Como och bjuder på restaurang.

Idag skulle vi ta oss till en mataffär, Sandro gick tvärs över gården och frågade grannarna var närmsta Supermercato finns, en livlig diskussion uppstår angående affärens öppettider och strax erbjuder sig en herre att köra oss. Sagt och gjort. Väl i affären var det nog tur att den snälla mannen stod utanför och väntade, om det inte hade varit för honom hade vi kunnat spendera flera timmar där inne med att bara njuta av all mat. För maten i det här landet är underbar!

Igår var vi på Aperitivo som är en slags after work med billig mat. Den billiga maten bestod av en buffé som bland annat innehöll all italiensk mat man kan tänka dig. Mycket gott!

På tal om mat… efter att vi hade handlat idag stod Sandro och stekte salsica, då kom grannfruarna gåendes från andra sidan gården och förklarade för honom hur korven skulle stekas. Den skulle delas på ett speciellt sätt och så skulle den stekas i rikligt med olja. Damerna går tillbaka till sig men är strax tillbaka, med en present. Två kilo hemodla minitomater! Hon föreslår att vi ska laga sås på dem, vilket för oss är otänkbart när de smakar godare än några tomater som över huvudtaget finns i Sverige. Nu får vi nog leva på tomater några dagar.

Nu är det dags att sova för att orka med mer Italienskaplugg imorgon. Hoppas att alla har det bra hemma.

Kramar från ett härligt land
Karin och Sandro